Det har inte ens gått en månad sedan du lämnade Sverige, lämnade ditt hem. Lämnade mig. Jag skulle göra vad som helst för att krypa upp i din famn, känna värmen från din kropp, njuta av din doft och bara få snudda vid dina läppar.

Jag saknar allt som har med dig att göra. Till och med stunderna då du kittlar mig som mest då jag helst bara vill skjuta dig. Saknar att bara ses för att ta en fika, våra samtal om ingenting i flera timmar medan du jobbar, dina spontana sms som alltid får mitt hjärta att slå dubbla slag, dina fula grimarser som gör dig lite extra charmig. Jag kan fortsätta i en evighet och ingen skulle ändå förstå hur mycket jag saknar dig. Att stå ut med dessa känslor i fem månader till är som tortyr. En behövlig tortyr. Även jag måste förstå att ingenting är vad det en gång var. Men våra minnen kommer alltid vara mitt bevis på att kärlek fanns. På riktigt. Det var DU som gav mig chansen att känna den känslan, därför kommer du också alltid vara den jag saknar mest och alltid vara ägaren till mitt hjärta. Känslan att aldrig behöva använda ord, du bara visste. Jag tror inte de förståelserna finns i varje förhållande, men vi lyckades finna varann. Du och jag. Jag skulle aldrig någonsin byta dig mot någon och vad som än sker kommer jag alltid finnas vid din sida. Som en vän, som en flickvän, som en fiende spelar ingen roll. Du är och kommer alltid vara min kärlek.

Just idag när jag ligger bakis efter gårdagens spontana äventyr saknar jag dom dagarna du tilltalade mig som 'älskling', då du lovade att finnas för mig föralltid, den tiden du älskade mig över allt annat. Du skulle antagligen just nu sitta och må bra över att jag låg och gormade över livet men ändå inte lämna min sida för det var där du alltid ville vara. Det var där du trivdes och jag var den lyckligaste flickan på planeten. Det som gör mest ont är att vi kunde fortfarande levt så om vi tagit vara på det fina vi faktiskt hade istället för att se allt ur ett negativt perspektiv.

Jag vet inte vad ord betyder för dig, men tro mig när jag säger att jag älskar dig. Because I really do.

Igår plankade jag mig till Stockholm där jag tog en powerwalk på okända marker för att sällskapa kusinen på jobbet innan vi åkte vidare mot hans lägenhet. Senare mötte jag upp D på Fridhemsplan som fick hålla mig sällskap ända till Stockholms Östra där jag åkte ensam mot Tibble för att möta upp ytterligare en kusin och två till för att gå på Twinight, dvs Twilight: Breaking Dawn part 1&2!

Trots att det blev en lång kväll med skratt, tårar och en inåt helvetes sjukt bra film steg jag upp 04.30 i morse för att genom buss, pendel och tåg ta mig i tid till skolan idag. Observera då att jag inte var nerkrupen i sängen förrän 03.00. Inte nog med det så är jag otroligt engagerad och pluggar på tåget till provet som ska skrivas på eftermiddagen, applåd till mig!

Jag är ändå rätt nöjd med livet just nu så orkar inte ens vara negativ över min sömnbrist eller ett kommande IG.

Skola, check
Träning, check
Plugga, check
Sängen, check
Redo för morgondagen så inåt helvete!

Idag är en sån dag då jag absolut inte vill eller har någon anledning till att lämna sängen. Det är sista dagen på höstlovet och då gäller det att njuta till tusen. Jag dessutom rätt seg efter min smålandsresa under helgen, så det är på tiden att samla nya krafter tills morgondagen.

Jag ligger och funderar på framtiden och fastnade vid jul. Det är faktiskt bara 1 månad och 19 dagar dit och insåg just att jag bara skulle hinna få ett studiebidrag tills dess, dvs 1050 kronor som ska betala mobilräkning, gymmet och mitt Spotify Premium. Och med tanken på summan som just nu finns på banken behöver man inte vara ett mattesnille för att räkna ut att det inte blir några exklusiva julklappar i år.

Jag känner mig för övrigt otroligt redo att lämna 2012. Det har varit ett bra år, ett utav de bättre faktiskt, men jag känner att jag har mer att ge och vill inte låta årets tragedier dra mig tillbaka. Tanken är att ta tag i bloggandet till årsskiftet, antingen att starta en ny eller fräscha upp denna. Har även planer på att lägga all energi på att hitta ett jobb så jag har en grundad ekonomi till min flytt till Norrköping efter studenten den 6 juni. Jag känner att alla pengar jag tjänade ihop under sommaren har spenderats på alldeles för mycket alkohol och festande. Dock så är det festandet som har varit mitt liv sen 18årsdagen och just alkoholen som fått mig må bra under hela denna tid, men nu känner jag att framtiden närmar sig med stormsteg och då krävs både fokus och ekonomin på större handlingar.

Från och med nu ska jag fokusera på allt kommande i livet; premiären av Twilight: Breaking Dawn part 2, 100% Party-kryssningen 'Judgement Day', studentkryssningen, min 19-årsdag, STUDENTEN och till sist att flytta hemifrån och börja livet på riktigt. Redan nu har jag så mycket att se fram emot och jag slår vad om att listan blir längre ju mer tiden går. Nu tänkte jag leta efter orken att ta mig upp ur sängen och äta lite lunch innan träning.

Lots of love, E