Så var det dags igen: nyårsafton. Årets sista dag har tagit fart och jorden är fortfarande vid liv.

I vanliga fall brukar jag vara exalterad och samtidigt panikslagen vid denna punkt. Dels för att jag aldrig haft några direkta planer och inte varit redo för att lämna det gamla och släppa in framtiden. Nu är det inget av alternativen. Jag har snarare haft flera alternativ att inviga det nya året på och jag har verkligen längtat tills det tar fart då jag har efterlängtade händelser som sker. Ändå känner jag mig så opeppad som man kan bli och känner bara för att sova genom hela arrangemanget. Alla pratar alltid om att det är nu man ska börja om på nytt, släppa det förgångna året och känna hur livet lättar. Jag vet att jag kommer inte känna lättnad när 2012 är över, men jag kommer heller inte känna sorg. Allt kommer vara som vanligt förutom den sista siffran i årtalet, och jag har just nu bara känslan att det känns meningslöst att fira.

Ni kan kalla mig patetisk och bitter nu, och visst jag kanske är en riktig bitterfitta, men det är enligt mig bara ännu en anledning till att förtära alkohol.

Och ja, tills nästa år ska jag skaffa mig en dagbok där jag kan få ut mina tankar och känslor utan att någon annan ska få stå ut med dom.

Julafton blev som förväntat inte perfekt direkt. Haft dåligt samvete för att jag inte köpt en ända julklapp och ändå fått otroligt fina paket själv. Var dessutom så trött efter all mat på julbordet att jag somnade och sov genom halva Kalla Anka, kollade endast början av Kan du vissla Johanna och såg sedan för första gången Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.

Stannade till hos min faster där de flesta i släkten höll till och önskade god jul innan vi åkte hem och öppnade våra egna resterande julklappar. När sedan allt led mot sitt slut och jag gjorde mig redo för att krypa ner i sängen släpptes bomben lös. Inte nog med att mitt hjärta befinner sig 1388 mil ifrån mig ska jag såklart stå ut med att även på julafton höra gnat, tjat, skrik och vrål genom väggen. En väldigt trevlig, ovanlig och ensam julafton avslutas gråtande i hopp om att sömnen snart tar över.

Imorgon ska jag va full.

Nu är det officiellt den 24 december, alltså julafton. Jag har som vanligt tillsammans med min familj njutit av Jussi Björklings otroliga stämma och fått äran att öppna den första julklappen! Jag älskar traditioner, även om det blir lite småförändringar ibland. Igår åkte jag t.ex. till Vetlanda tillsammans med mamma och smygfirade julen tillsammans med min bror och Hanna. Riktigt mysigt med julbord och nytt sällskap. Pappa fick stanna hemma, så långt bort från mig som möjligt, då han blivit ordentligt sjuk stackarn.

Om vi ska återgå till nutid igen så ligger jag i sängen och njuter av min julklapp, nämligen en utav mina favoritflmer Trassel. Mina föräldrar känner mig! Imorgon blir det mysig julfrukost innan julbord hos mormor tillsammans med farmor och mamma, eftersom pappa jobbar. Lilla papsen missar visst allt det här året..

Men nu måste jag koncentrera mig på filmen. Ha en riktigt god jul allesammans och ett gott nytt år om vi inte hörs innan dess.

Lots of love, E

En stor saknad av världens finaste lite mer idag än alla andra dagar. Hade världens mysigaste julafton förra året och det är inte förvånande att jag känner mig lite tom och ensam i denna stund. 4 månader kvar, suck.

Sitter just nu i bussen som kämpar med att bestiga slytan-backen. Vintern och kylan kom liksom varje år som en chock för hela landet. Jag är frusen och otroligt sugen på varm choklad, precis som vanlig i dessa tider. Ingenting har förändrats!

Imorgon fick vi ledigt från skolan vilket höjer humöret otroligt. Det betyder att jag har hela dagen att spendera på att julpynta i rummet. Kanske till och med kan hinna med att pulsa runt en stund på hästryggen som jag saknar något fruktansvärt. Inte många veckor kvar i skolan av denna termin och jag har blandade känslor för framtiden. Vet verkligen inte vad jag vill göra!

Låter Alina fylla öronen med kloka ord för att släppa verkligheten en stund. Behövligt. Passar även på att bevara bussens värme så bra jag kan då man aldrig vet om man hinner med bussen hem från Sparreholm, för där finns det minsann ingenstans att värma sig.