Så var det dags igen: nyårsafton. Årets sista dag har tagit fart och jorden är fortfarande vid liv.

I vanliga fall brukar jag vara exalterad och samtidigt panikslagen vid denna punkt. Dels för att jag aldrig haft några direkta planer och inte varit redo för att lämna det gamla och släppa in framtiden. Nu är det inget av alternativen. Jag har snarare haft flera alternativ att inviga det nya året på och jag har verkligen längtat tills det tar fart då jag har efterlängtade händelser som sker. Ändå känner jag mig så opeppad som man kan bli och känner bara för att sova genom hela arrangemanget. Alla pratar alltid om att det är nu man ska börja om på nytt, släppa det förgångna året och känna hur livet lättar. Jag vet att jag kommer inte känna lättnad när 2012 är över, men jag kommer heller inte känna sorg. Allt kommer vara som vanligt förutom den sista siffran i årtalet, och jag har just nu bara känslan att det känns meningslöst att fira.

Ni kan kalla mig patetisk och bitter nu, och visst jag kanske är en riktig bitterfitta, men det är enligt mig bara ännu en anledning till att förtära alkohol.

Och ja, tills nästa år ska jag skaffa mig en dagbok där jag kan få ut mina tankar och känslor utan att någon annan ska få stå ut med dom.