För ett år, 8 månader och 10 dagar sedan mötte jag för första gången en person som förändrade mitt liv för alltid. Det visste jag förstås inte då, vilket gör att jag idag kan säga att mitt beteende då var förjävligt. Denna person gav iallafall inte upp, och det tackar jag för. Annars kanske jag aldrig fått vara en del av hans liv idag. 

 

Du blev min vän, min kärlek, mitt allt. Vi har gått igenom mycket tillsammans: kärlek, hat, tårar, skratt, besvikelse, lycka, förlåtelse. Hur stora hål vi än har emellan oss lyckas vi alltid dra oss samman igen. Ingen känner mig som du känner mig och det skapar en trygghet. Oavsett om det är som en pojkvän, fiende eller vän kommer platsen i mitt hjärta vara fyllt av din personlighet och våra minnen (med lite plats för några fler). Du kommer alltid vara speciell.

 

Just nu sitter du antingen på, eller i väntan på flyget som ska ta dig till Australien och jag står inför min största utmaning hittills i livet. Från att ha varit ifrån varann max 3 veckor i sträck och 149 nätter tillsammans ska jag nu klara mig utan din närvaro i sex långa månader. Ett halvår utan din doft, ditt skratt, din mupphet, dina värmande kramar och långa samtal om allt och ingenting.

 

Vad jag vill säga är att jag verkligen kommer sakna en helt underbar person så sjukt mycket. Och om du aldrig kommer tillbaka till Sverige får du räkna med ett besök där på andra sidan världen, så lätt blir du inte av med mig. Annars när du nu väl gör det, väntar världens största bamsekram. Hoppas nu att du har en sjukt härlig resa och faktiskt tar en titt på landet också och inte BARA arbetar.

Oskar Marten Eje Nordqvist - jag älskar dig på alla sätt, always and forever.