Fick underbart behövligt sällskap igår utav tre av mina fem pinglor. Dom fick mig att skratta och må bättre än jag gjort på väldigt länge. Dock så kommer det en tid då allt det goda tar slut och paniken kommer tillbaka. Är ensam hemma just nu och jag hoppas pappa och mamma kommer tillbaka hem snart. Under min korta paus har jag fortfarande inte gjort ett skit av det som jag skulle gjort vilket innebär att jag fortfarande är lika värdelös.

Ska nog ta mig ut en sväng och rensa skallen och föröka hålla upp det. Någon gång måste allt gå över, eller hur?