Bilder av emma & josefine

Haft en riktigt trevlig hajk med få men underbara brudar från klassen. Skrattat, gråtit, sjungit, gapat, sprungit, ramlat. Jag kan lätt säga att min mognadsålder sjönk när vi bosatte oss på ett av mina barndomsställen, Gilwell. Jag gick igenom en stor regression om man ska uttrycka sig i psykologiska finord. Damn, it felt good.

Plötsligt kände jag bara för att skratta hela tiden, springa runt som om mina ben satt på en 3-åring och bara vara allmänt crazy. Svamp-krig, frisbeegolf, en forlorad mobil (som sedan återfanns i de blöta gräset), orientering i området då jag passade på att besöka min gamla scoutstuga och regressiera ännu några år (hoppas min psykologilärare läser min blogg), tornbyggstävling, korvgrillning runt en eldstad och en gitarr. Vädret var mestadel på våran sida, men vissa stunder var vinden våran största fiende vilket ledde till att det stora tältet tog en promenad. Natten var också ett pain in the ass, men tack vare Frida och Sandra tätt intill mig höll kroppen ihop.

Det var en obeskrivligt skön känsla att komma hem igen. Nu är det bara att ladda om för vårens hajk som förhoppningsvis består av FLER deltagare. Och inga ettor, dom kan hålla sig på ett eget hörn. HV2B rules!

Love