Startade dagen att försova mig som vanligt. Eller jag orkade helt enkelt inte gå upp ur den sköna sängen. Men slängde ner smink, kläder och böcker i en väska innan jag sprang ut till bussen. Eftersom jag har dans direkt på morgonen så orkar jag inte fixa mig. Bara det att när jag kom till danssalen var helt själv. Visade sig vara något speciellt i aulan så lektionen blev inställd. Passade på att fixa mig i lugn och ro innan jag letade upp Frida och dom andra tjejerna eftersom tydligen allas lektioner blivit inställda. Sen flöt det väl på som vanligt. Fick ett nytt arbete på engelskan och nu är vecka 11 en marddröm i mitt liv: "My trip to.."-redovisning, rörelseredovisning och matteprov.

Tog 14.12-bussen hem och det hände en riktigt äcklig grej när jag hoppade av i Sparreholm! 15.06 hoppade jag av bussen, 15.07 ska bussen till Skebokvarn gå så jag skyndade förbi bussen och över vägen för att inte missa den. Så dröjer det kanske 3 sekunder så kryper en silvrig bil upp i bussfickan, som om den stått och väntat på någon. En gubbe vevar ner rutan och frågar om jag ska till Flen. Jag svarar nej och säger att jag ska till Skebo (dumt, jag vet men min hjärna funkade inte). Då säger han att det är okej (vadå okej?) och att han åker förbi där och jag kan åka med om jag vill. Jag visste inte om min buss hade gått eller inte, men jag sa iallafall att det inte behövdes för att min buss kommer när som helst. Han nickade, log ett äckligt leende och körde sakta därifrån precis när jag ser bussen komma runt hörnet. Snacka om att jag andades ut.

Pappa skrattade åt mig när jag berättade hemma. Undra hur han hade reagerat om jag kommit hem och sagt "du, idag slapp jag vänta på bussen för en främling gav mig skjuts hem. schysst gubbe."? Visst kanske jag överreagerar, men att sätta mig i en bil med en total främling (speciellt manliga) är något som inte existerar.

Annars så har jag bara chillat på rummet. Hängde med pappa till Strängnäs för att köpa ett nytt hemmabiosystem, det var ett riktigt äventyr kan jag lova. Och det finns ingen som är så störda som vi två. Inte många iallafall. Dock så var han riktigt elak på vägen hem. Vi körde över skogen och då berättade jag att jag aldrig skulle klara av att köra själv i en sån skog. Fett läskigt. Helt plötsligt så stänger han av lyserna på bilen helt. Jag fick seriöst panik och trodde att det var något fel på bilen eller att aliens hade tagit över all ström (ströt, men det är sånna tankar som ploppar upp i mitt huvud ibland). Det tyckte ju såklart han var skitkul. Inte nog med det så stannar han bilen mitt på järnvägen och säger att han inte får i någon växel och kan köra vidare. Har ni någonsin stått stilla mitt på ett tågspår? Gör inte det, man får panik på högsta nivå.

Men nu är jag hemma, och jag lever. Ska snart krypa ner i sängen. Imorgon är halva veckan avklarad, man kan ju inte säga annat än att tiden går snabbare än vad man hinner med.

LOTS OF LOVE, E