att man aldrig lär sig. har suttit och skakat inombords i snart två timmar, och det vägrar att sluta. jag vill bara ha svar, trött på alla jävla frågor som bara hänger kvar i luften som frågetecken. jag vill bara låta tårar rinna och ilskan samt besvikelsen rinna av mig. jag behöver mina tjejer. det här är ett rop på hjälp som ingen hör.