Sitter just nu i soffan inlindad i en filt med en flaska vatten bredvid mig och med Håkan i högtalarna (jag har verkligen fastnat) och tycker synd om mig själv. Festen igår blev riktigt lyckad och jag antar att det är anledningen till att jag mår som jag mår, men det ögonen skådade i morse när jag tog mig till nedervåningen var inget jag hurrade för. Jag snarare fällde en tår och började plocka ner allt övergivet skit i plastpåsar medan magen höll på att vända sig ut och in av lukten och ett huvud som var nästintill sprängfärdigt.

Efter ett tag fick jag hjälp av min fina vän Madeleine och strax efter henne även Rebecca. Tillsammans gjorde vi huset skinande rent och antagligen mycket renare än innan, som alltid. När vi nästan hunnit klart vaknade min kusin Julia och hennes kompis Lovisa och tassade ner och gav beröm för vårat arbete.

En efter en droppade flickorna ut, och tillslut var det bara jag och R kvar så vi gick ner till återvinningen och eliminerade dom sista bevisen. Höll på att spy när vi gick den korta promenaden, men de är så jävla äckligt så jag lät bli. Bara några minuter senare lämnade även hon mig, så nu sitter jag här i min ensamhet. Funderar lite mitt i alla andra känslor vad som kan tänka sig hända ikväll. Ensam hemma ännu en natt (fast jag var ju inte ensam igår) men ännu en natt föräldrafritt. 

Först och främst ska jag nog försöka ordna lite mat, kanske därifrån illamåendet kommer för fyllan brukar inte få mig att må illa? Bara en sprängade huvudvärk och lite ångest för tillfället. Mat blir nog bra, har en färdigrätt kvar också så det blir smidigt och enkelt. Just vad jag behöver en dag som denna. Och din närhet.

LOTS OF LOVE, E