Lycka. Sorg. Kärlek. Hat. Självsäker. Osäker. Modig. Rädd. Jag tror aldrig man kan vara lagd åt ett speciellt håll utan dras mellan en ständig dragkamp. Det är vad livet är i mina ögon, en ständig dragkamp som inte avslutas förens båda sidor ger upp och lämnar fältet. Föralltid.

Att känna lycka sägs vara det bästa som finns. Men vad är lycka? Jag trodde jag var lycklig, att lyckan äntligen funnit mig och att allt det andra var över. Men lyckan är farlig. Den får en bara att glömma allt runtomkring och när man en dag plötsligt riktar blicken åt ett annat håll sjunker man lägre än vad man någonsin gjort tidigare. Då vill man helt plötsligt lägga lyckan åt sidan ett tag och bygga upp det som förstörts. Men då blir lyckan besviken och arg, kanske till och med hotar med att aldrig komma tillbaka. Ibland gör den det ändå, ibland inte. Alla strävar efter lyckan, men låt inte det vara ditt ända mål.

Vad jag än gör är det någon som såras mer eller mindre. Vad ska man göra för att undvika de?
Det, kära läsare, är mitt nya mål.

LOTS OF LOVE, E