Ja. Vad ska man säga? Jag, Emma, Hanna, bror, Oscar, Alexander och Jesper drog till Eriksberg. Vi överlevde, men åker inte tillbaka. Ser fram emot en sömnlös natt i storebrors rum tillsammans me Emma och bror, hehe. Kanske är time att testa Anden i glaset igen, nu när vi är lite uppvärmda?
Emma är just nu rastlös och längtar efter Donken, bror sitter halvdeckad i fotöljen och jag bloggar och tänker på denhära kvällen/natten. Känner att vi är lite random, på ett ungefär.

Ni som inte har en aning om vad Eriksberg är eller vad de handlar om, tänkte jag kunde ge er en förklaring:
Eriksberg, eller Pinnatorp som de hette förr, är ett slott som ligger på vägen mot Katrineholm i Sörmland. Där bodde de en änka som hette Anna (pintorpafrun) och hon var en väldigt grym kvinna. Hon hade slavar som skötte slottet och trädgården och piskade/misshandlade dom som va försenade eller inte lydde order. Så en dag kom de en mörkklädd man (många påstår att de va djävulen själv) och drog me henne ner i graven och gjorde allt hon hade gjort mot sina slavar. Efter de så har Eriksberg blivit hemsökt, ett av Sveriges mest hemsöka slott. De har blivit en sorts turistattraktion och de är massor av folk som besöker platsen i hopp att få se dessa andar. Det är ett väldigt stort slott och marken är på mer än 16.000 hektar. Och för er som tycker att de här bara är påhitt som alla andra spökhistorier osvosv, ska jag säga att de faktiskt är en i min närhet som blivit utsatt. En kompis pappas kompis har blivit piskad av en vålnad och fått en stor rispa över ryggen (antagligen av Anna själv).

Vi tog en tripp in till bakgården där de finns ett kors någonstans innanför muren där Pintorpafruns häst ligger begravd. Vi bestämde oss för att klättra över muren och hitta korset, eller åtminstone jag, Alexander och Oskar, men när vi gått ca två-tre meter in på gården så ser Alexander en skugga som rör sig inne bland träden så vi flyr i panik över muren och in i bilarna. Åker tillbaka hela vägen ut till infarten, snackar en stund och bestämmer oss för att köra tillbaka och gå in på gården iallafall. Vi kommer tillbaka, alla går ur bilarna (utom Jesper och Hanna) och ställer oss vid muren igen. Helt knäpptyst. Sen hörs ett slags skrik. Först är alla tysta i sina egna tankar och undrar om dom inbillade sig ljudet. Men när Emma frågar vafan de va som lät, och alla inser att alla hade hört samma ljud så tog paniken över och vi var tillbaka i bilarna och gasade därifrån på mindre än en halv sekund!