Mitt livs undergång

Tja folket.
Sitter hemma hos Emmababy i Dunker. Här händer inte ett skit, men vi ska snart bli hämtade av Jesper och bror och eventuellt åka till Eriksberg. Detta är ett ställe som jag alltid velat besöka, men modet har liksom inte funnits till. Så nu är jag lagom skraj. Ville bara säga att de va kul att berätta om mitt liv för världen, och jag hoppas de varit intressant att läsa om mig. Nu tackar jag för allt. Överlever jag (knappt troligt) så slaggar jag och baby i Skebokvarn igen, så får vi se vad som händer under nattens gång. Kyss och smek

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0