Vinner en ny, förlorar en annan.

Jag borde ha förstått att det skulle komma, känt det redan innan du yttrade orden till mig. Känns som jag förlorat en bit av mig själv, en bit som redan hängde löst. Kan förstå hur du tänker och varför du känner som du känner, försöker inte försvara mig nu eller något, men det har faktiskt inte varit så enkelt för mig.

Men det kanske var bra för mig att höra detta. Det fick mig att tänka till. Jag kan inte finnas för alla, och samtdigit ta hand om migsjälv. Jag kan inte fixa allt med alla under en sommar, det är helt omöjligt. Hoppas bara att det går att lösa, för tro mig, du betyder mer än vad både du och jag själv tror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0