"snön faller och vi med den"
jag har left i en dröm, och inte förens igår slog jag upp ögonlocken för första gången sen två år tillbaka. nu när jag äntligen tagit tag i saken, så ser jag verkligheten igen. meningen var att det skulle kännas bättre, och visst gör de det. det kunde ha varit värre. ändå så är det fortfarande samma film som rullar i mitt huvud tills något klickar på paus och det blir stillbild. stillbild på det som gör ont, och då går det inte längre att trycka på play. kanske är det sant som dom säger. du är för bra för honom. jag mår nog bra iallafall.
Kommentarer
Trackback
