Never say never

Hallojsan. Jag lyckades ta mig igenom måndagen trots värk och trötthet (med några hinder på vägen) och nu sitter jag i min säng och funderar igen. De är en sak jag gör ganska ofta nuförtiden. Kanske är det bra, kanske är det dåligt. Fick nyss reda på att min skjuts in till träningarna på måndagar inte längre är tillgänglig, illa. Vet inte om jag är så sugen på att träna egentligen, sjuk träningsvärk sen ridningen igår. Vet att jag inte berättade hur de gick och va vi gjorde och så, men hade absolut ingen ork kvar. Kan ju säga redan nu att jag dissa pluggandet och gick direkt på att sova. Ett mindre bra beslut av mig, betyder att jag måste plugga arslet av mig idag, plus att jag måste hinna sova, äta, och eventuellt träna. Men man ska väl inte klaga, antar jag. Men detta känns just nu som livets undergång..

En vecka kvar till sportlov och känslan är obeskrivlig. Har fixat sovplats efter Mellösa nu också, så nu är de bara drickan som ska inköpas och sen är jag fullbordad. Träffa många saknade babe's och även försöka bryta denna isen nu. It's going to be hard, but I have to. Kyss på rumpan

Kommentarer
Postat av: Cornelia

svar. haha kanske de kanske ;)

2010-02-15 @ 19:45:31
URL: http://ccorwen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0