I'll keep run until your eyes no longer follow me.

Idag har jag suttit fast i sängen fram tills middagen då jag förflyttade mig till matrummet. Efter det fick det var stopp med all denna ångest och jag knöt på mig träningsskorna och sprang en runda. Det var ansträngande, men skönt. Har nu bestämt mig för att springa den varje dag (förutom onsdagar då jag måste till stallet och inte hinner). På så sett bygger jag upp min usla kondition och kombinerat med alla dessa trappor i skolan kommer jag nog må bättre än jag någonsin gjort. Efter min löprunda var det otroligt skönt att ställa sig i duschen och känna hur allt sköljdes bort och försvann ner i avloppet. När jag dragit på mig min sovtröja och satt upp allt mitt blöta hår i en handduks-turban ringde jag och snackade om allt och inget med min saknade kusin (när blir dendär fikan i stan av egentligen?).

Nu ska jag krypa ner i sängen och vänta på att klockan ringer. Klockan 5.00. Förlåt att jag tjatar, men jag lider verkligen. Slutar 16.00 imorgon också, helt fantastiskt. Och juste, min bror åker in till stan för att tatuera sig imorgon. Jag är inte alls avundsjuk. Bara lite. Okej, otroligt mycket. Men om 1år, 7månader och 15dagar är det min tur. Om ändå tiden inte gick så sakta.

Aja. Hoppas alla haft en bra helg, nu måste iallafall jag sova. Godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0