Eller nästan iallafall. Kan iallafall hålla ögonlocken öppna idag och har t.o.m. plockat irodning i rummet. Madrassen är borttagen och smutstvätten är i en prydlig hög så att mamsen lätt ska kunna bära ner den. Ligger just nu i sängen och sträcker ut efter maten och saknar mina kuddar som storebror har blodat ner. Har även tagit mig igenom duschen, vilket behövdes, så nu känner jag mig nästan som en människa igen. Ska bara känna hur de känns att sova ut imorgon och vakna i ett tomt, fridfullt hus: då är allt som de ska vara.

Jobbet va ganska chill faktiskt. Kom på att jag inte nämnde de i förra inlägget, men Ekenäs är alltså en handelsträdgård som min mamma jobbar på. Jag brukar hjälpa till där när dom behöver extra hjälp på helger, lov eller när jag bara behöver pengar. Idag satte mest tomatplaner. Min rygg är typ fortfarande cp, men that's life. När jag kände att de höll på att balla ur totalt gick jag en promenad me Joppe-bebis för att sträcka ut lite. Stannade även kvar ute med sötisen och kastade lite boll. Då blev han glad.

Vid fem blev de stress hem, byta om och dra vidare till stallet. Där laddade jag me nya krafter och flög tillsammans me Patzy över några små hinder. Eller, små och små, dom låg väl på en meter ungefär. Patzy stackarn hade skadat sig i hagen eller nåt, hade värsta såret på insidan av högra bakbenet. Men de va inget som störde henne och hon hoppade glatt på.

Nu är jag hemma igen och tror jag drar på en rulle snart. Finns ändå ingenting att göra på datorn och jag har fortfarande några timmars sömn att ta igen. Imorgon får jag iallafall sova ut och halv fyra befinner jag mig hos tandläkaren. Resten av planerna är oklara: öppen för förslag. Nås på mobil1. Kyss