sorgliga men fina rader.

tid har förlöpt, dagar har gått. månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått. jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår, jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går.

det har tidvis gått bra. tidvis har skakandet lagt sig. ibland har jag vaknat på morgon och gjort det jag ska. men jag har saknat din hand, har saknat din röst, ensamma dagar har jag saknat mitt huvud mot ditt bröst.

somliga dagar tar jag in vad jag hör, det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör. det är ibland som förut, ibland har jag känt att jag duger. jag har hämtat och samlat ihop nog med kraft att gå ut

jag ser dig fortsätta nu, med varsamma kliv, jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv. jag har saknat en vän och snart har du en ny. ännu okända nätter ruvar i väntan på att gry.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0