Du är så jävla fin.

Svävar fortfarande på moln efter mitt möte med Håkan.
Han höll min hand. Verkligen höll. Länge.
Så mjuk. Så jävla fin.

Svävar vidare mot sängen, imorgon ska jag börja mitt sommarjobb.
Café i Sparreholm. "vad får de lov att vara?"
Röd-vit-randigt förkläde, snyggt

over and out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0