Idag är det den mest patetiska dag på året för alla dom som inte har någon speciell vid sin sida. För såna som jag. Det gör inte saken bättre att hela dagen har varit och antagligen kommer fortsätta vara ett helvete.

Klockan ringde vid sex, men eftersom jag hade en sån fruktansvärd ångest och huvudvärk så stängde jag av skiten och låg kvar. Kvart i sju kom mamma in och sa att jag måste gå upp, så jag gjorde det. Men bussen missade jag. Orkade inte gå upp till mamma och säga att hon måste skjutsa mig till Sparreholm (för typ tionde gången den här terminen) så jag tog istället bussen till Flen kvart över och sedan tåget 07.54. Satte mig på en ledig plats i mina fina mjuksibyxor, oranga (?) datorväska som ser ut som en väska man hade i 2:an, otvättat hår och gammalt smink. Fräsh tjej. Somnade gjorde jag också, vaknade av att jag snarkade. Fick ett sms av Frida som undra vart jag hade tagit vägen, själv visste jag knappt att jag satt på ett tåg förens högtalarna ropade "nästa station Eskilstuna, Eskilstuna".

Stormade in med andan i halsen försenad till klassrådet, slog mig ner på en stol full av ångest. Sandra och Frida skrattade åt mig. Min mentor frågade om det var krångligt att ta sig till skolan i morse eftersom jag var sen. Nej, sa jag.. jag bara valde att inte gå upp ur sängen. Hon blev lite småtjurig, men jag har lärt mig att man ska vara ärlig. S och F skrattade ännu mer. Sen var det dags för tema-lektion och redovisning av tobak. Våran film blev succé och nu ska vi göra en om alkohol också. Underbart kul. Efter det slutade vi = 10.15. Värd dag.

Vi sprang till Fristadstorget för att hinna med 10.19-bussen, men icke. Då drog vi istället in på Hemköp och köpte chips sen vidare tillbaka till skolan och satte på Bert: den siste oskulden på min dator. Hungriga som apor var vi också, så vi gick till matsalen och käkade snoppkorv med spermasås och potatis. Jag disikerade min korv och Sandra och Frida skrattade åt mig ännu mer. Sen började våran upptäcksfärd mot Rinnmans gymnasiet där vi skulle hälsa på Emma, Jea, Aylin och Bella. Hittade faktiskt efter ganska många om och men. Pratade lite skit där innan vi hoppade på bussen 12.15 mot Malmköping. Jag fortsatte vidare mot Sparreholm, och när jag skulle hoppa av så fastnade jag med min ena byxficka i ett armstöd så byxorna drogs neråt. Höll på att dö. Och att jag svängde och dingla med den barnsliga väskan fick mig att leta efter en påhittad pistol att sikta mot huvuvdet med.

Nu är jag iallafall hemma, levande och ångestfylld. Har fortfarande ont i huvudet och ingen ork till någonting. Har försökt tända en brasa här uppe, men det går inte så bra som jag hade tänkt mig. Men det är väl tanken som räknas? Hoppas att pappa förstår mig. Nu ska jag sova, sen ska jag översätta en engelsk text. Gud vad jag älskar alla hjärtans dag. Önskar att C vore här ♥

LOTS OF LOVE, E