Dagen började med att jag inte fick en sovmorgon jag trodde jag skulle få tack vare en stor jävla bitch. Slängde mig då upp ur sängen 10 minuter innan bussens avgånstid vilked ledde till att den missade mig. Fick då ta nästa i hopp om att jag skulle hinna med tåget och det gav mig tid att upptäcka en finne på överläppen som svider mer än ett hästbett. Tro det eller ej, men jag hann med tåget. Vilket förvånar mig över hur resten av dagen har sett ut.

Hade engelska, fick en bajsbok vi måste läsa. Efter det var det lunch som inte var den bästa, vilket var jävla synd eftersom jag inte hade hunnit med frukost och var hungrig som en apa. Att då inte äga ett öre är ingen bra kombination. Sen var det mattelektion, dagens andra och sista lektion. Den gick fort och jag kände glädjen sprida sig genom kroppen när klockan blev 13.35.

Gick sedan med Sabina och Jocke till station där vi möttes av meddelandet "tåg inställt, ersatt med buss". Wonderful. Begav oss till bussterminalen och tog plats långt fram medans en efter en droppade in. Just när bussen höll på att bli full kom det två pojkar, jag nämner inga namn. Jag visste att båda skulle till Flen, och båda såg väldigt lost ute i folkmassan. Det fanns inte många platser kvar, men jag hade en kvar bredvid mig. Just som dom fick svar på att det var rätt buss framför dom, så klev två kvinnor in genom dörren, precis framför. Såklart sätter sig den ena bredvid mig precis när den ena killen kliver på och han istället sätter sig snett framför mig. Jag var inte långt ifrån att ge kärringen en käftsmäll.

Så, en proppad buss begav sig då mot Linköping. Jag satte hörlurarna i öronen och lutade mig tillbaka samtidigt som jag sneglade lite på sötnosen. När vi kom till Mellösa var klockan nästan 10 i 3 och jag satt och hoppades på att vi skulle vara inne i Flen innan 5 i så jag skulle hinna med bussen hem. Det värsta som finns är att se sin egna buss rulla iväg när man bara är ett stenkast bort. Jag såg min buss rulla iväg.

Begav mig till PW och mötte Walle och Chrille för att fördriva tiden tills nästa buss gick. 20 över gick jag till station och pratade lite med Sofia. Sen kom bussen och jag tog plats längst bak och satte återigen hörlurarna i öronen och försvann in i mig själv. Somnade nog till för när jag öppnade ögonen såg jag Skebokvarnsskyllten och tröck på stopp-knappen. Bara det att bussen inte stannade utan körde förbi. Jag förstår inte ens varför jag blev förvånad. Så fick åka ner till Lokalen, orkade inte ens bry mig om att säga till, och vandra hemåt.

När jag äntligen kom hem så öppnade jag direkt kylskådet för att göra min mumsiga mellanmålsmacka. Så släpper pappa bomben. "Det finns inget pålägg". Jag var nära att börja gråta, ville bara gå och lägga mig så att den här, rent utsagt, jävla dagen skulle ta slut. Istället drog jag fram fotöljen och satte på tvn. Och här har jag setat nu, sedan jag kom hem, och tyckt synd om mig själv. Nu är iallafall mamma och pappa igång med att laga mat och jag tror att jag spyr snart. Så börjar jag få ont i huvudet också. Och mitt i alltihopa saknar jag någons närhet mer än jag någonsin gjort. Oh my gosh, sicka problem.

Den här gången är det iallafall inte han som alla tror att jag fortfarande saknar som jag saknar. Det är någon annan. En som jag trodde jag skulle slippa sakna, men alla visar sig vara till samma besvärr. Jävla skit. Nu är maten klar, sen går jag och lägger mig.

Good fucking night [jag vill ha min macka]